Washington 08/09

5 forundrande saker med Amerikat.


1. De alskar drama.

Har de inte drama skapar de drama. Och det med besked.


2. Matvanor.

Har om dagen satt vi och at middag, en god normal gryta. Det vill saga tills jag hittade chips i grytan.. eeeh, what the fuck? Var tvungen att fraga vad det var, for chansen var ju stor att det var nagot som sag ut som chips, men faktiskt inte var chips. Men jo da, svaret lod: It's chips!

Nar man hittar chips nersmulade i en perfectly fine gryta, da vet man att man ar i USA.

3. Kladsmak

Att ga till skolan i pyjamas brallor och tofflor ar ingen ovanlighet. Nar amerikaner gar pa hemmafest har de pa sig jeans och sweatshirt (va fan heter det pa svenska?). Enda gangen man klar upp sig ar pa typ Homecoming eller Sweet Sixteens etc (som ar STORA festrer med riktiga DJs etc). Forsokte behalla min svenska stolthet lange, men varje morgon rycker det i fingrarna, och helt okontrollerat gar dom mot jeans och tom typ jazzbryllor hyllan. Och guess what... Igar gick jag pa hemmafest i sweatshirt och jeans, och var jattelycklig med det. Hjalp, vad fan hande??

4. Nar amerikaner ska lara sig sprak

Forsta dagen i min spanska klass garvade jag for mig sjalv at alla amerikaner som pratade spanska med amerikansk accent, andra dagen var jag fortfarande forundrad over hur dumma dom lat. Tredje dagen upptackte jag med forskrackelse hur jag sjalv pratade spanska som en amerikan. Ve och fasa.

5. Acklighet ar normalt

Vidriga saker som att ga runt och knacka fingrarna, rapa hogt etc. ar inget att skammas for. Det gor dom i skolan, hemma, ja overallt. Det later ackligt och sjukt laskigt. Det varsta ar nar nagon knacker ryggen. Det gar fan kalla karar genom hela kroppen pa mig. Dar gar gransen.

Har upptackt hur mycket man kan vanja sig vid ocksa. Har om dagen var jag for lat for att ga till kylskapet och ta filtrerat vatten sa drack fran kranen (som alltid har klor-vatten har). Nar jag kom hit tyckte jag att det smakade skit. Och nu kande jag inte ens smaken langre.

Var med en svensk tjej igar som ocksa bor har i B-Ham. Hon heter Signe och gar pa Sehome HS. Hon var jattesnall. Men poangen ar att vi pratade engelska hela tiden haha. Ar fortfarande mycket battre pa svenska an engelska, men engelska ar liksom det som jag har hort, last och pratat de senaste manaderna, sa kanns tusen ganger mer naturligt. Nar jag forsoker prata svenska maste jag tanka massor och tvinga fram det. Det slinker ut engelska ord och fraser helt obetankt med. Haha sorgligt.

Mormor: Ska absolut beratta mina festhistorier for dig. Fragan ar bara om du vill hora? :)

pusssss